När farbror Bengt hade sålt gården till kommunen och det började byggas vägar lite runt lillön blev det stor skillnad mot hur det var förr i tiden. Förr var det bara hjulspår när vi skulle åka till vår lilla sommarstuga som pappa byggde 1949 och slutade vid bondgården. Senare blev det Ramsövägen som kom att gå runt Lillön, jag minns att Lasse och Christin byggde sitt hus 1964 och att Arne Bengtsson sa till dom att huset ligger så lågt och vattnet brukar gå upp i Västerviken mot er tomt, så då höjde Lasse upp huset en bra bit och tur var väl det för nu i början på 2017 steg vattnet väldigt mycket över det normala. Gun och Bosse byggde sitt hus framför Lasses och det ligger lägre så det blev problem nu när vattnet steg. Flera båtar och bryggor flöt iväg eller blev vridna även vår. Jag har aldrig varit med om så högt vatten under åren jag har bott här.  

Efter att Ramsövägen blev riktig väg kom det bli en väg ner till oss och Hadar Johansson det var en lantmätare som kom att tycka vår tomt var för stor kunde gott vara två tomter han själv ville gärna ha den andra tomten. Vi tyckte inte det då sa kommunen att då fick vi själva bygga ett hus på den andra tomten också, men vi hade ju vårt lilla hus hade inte råd att bygga ett nytt hus. Vi fick då möjliget att fråga någon som vi ville skulle överta tomten och bygga hus där. Det blev min kusin Olle och hans fru Birgit som övertog den delen och har den kvar fortfarande.  

I början på 1950 talet när fam Edmans flyttat till Lillön var vi ju inte så många som hade sommarstuga på ön därför kom vi att träffas och hade roligt tillsammans. Vi gjorde många saker och drack kaffe, sjöng satt på deras altan och ute pratade och sjöng och även dansade mm. Både hästar och korna från gården gick lösa så dom kom ju fram till oss när vi var ute. Vi var vana vid dom och inte rädda när dom kom.   

Maj och Vega dansar.

Maj pumpar upp vatten och ger korna.

När familjen Edman hade byggt sitt hus 1950 med 1 rum med plats för bord och stolar samt 2 sängar med överslafar samt 1 litet kök. Det fanns också ett litet öppet uterum. Vad jag minns som var lite mer speciellt var att det var en öppen vedspis i rummet där vi brukade samlas och grilla i mitten på -50 talet. Vi grillade potatis och fisk inlindade i tidningspapper som vi la in direkt i glöden där det fick grillas färdigt. Efter man hade lindat av papperet och öppnat innehållet för att äta var vi ganska svarta både om händer och ansikte. Jag kommer ihåg att pappa fick ta oss barn och gå ner till sjön och tvätta oss. Det var en upplevelse att man kunde laga till maten på det viset. Edmans hade in vattenpump på gården utanför huset det hade inte vi så pappa brukade få hämta vatten i deras pump i ett drickeskrus där det inte var så stort hål utan han fick hålla kruset med den ena handen och pumpa små tag så det skulle hamna i kruset. Det var en träbehållare där vattenkruset stod i. Vi hade en liten hylla utanför vårt hus där vattenkruset var uppställt.                  

Det brukade vara lekoch sångafton vid Strandbadet på Storön där det alltid var mycket folk som träffades, det fanns också en kiosk vid vägen som gick ut mot udden på Storön, hon hette Greta som hade kiosken där man kunde köpa lite godis mm. Alla de små husen som hade byggdes för uthyrning hade ett namn uppsatt på huset, det kunde vara namn som Tärnan, Måsen och även blomnamn som Påskliljan, Rosen, Blåklockan osv. Flera av husen hade en liten altan där det gick att sitta ett par stycken. En känd lokal konstnär som hette Folke Lundgren målade motiv på väggen i några av stugorna. Det var alltid mycket människor som rörde sej och var ute och gick samt var med när något hände, det var roligt för inga bilar som körde utan folk gick eller cyklade på den tiden. Många minnen blev det minsann.  

Jag fyllde 16 år den sommaren när jag jobbade på restaurangen, det var en riktig upplevelse för mej och mycket jobb. Vi stod ute och diskade och sedan skulle det bäras in, en gång var det en hel bricka med glas som jag skulle bära in och dom gled av så det blev bara skärvor, men dåvarande innehavare av stället sa att jag fick ta det som en läropeng. Vi satt bla ute på en stol och skalade potatis, sen var det ett litet hus där vi fick sitta och sortera tvätt (handdukar, dukar mm). Det var dans på Segelholmen på den tiden då gick båtar med människor som skulle dit från bryggan nedanför restaurangen. Vi hade en kokerska som hette Karin vilken lagade maten till gästerna. Det var mycket folk som kom och åt många kalas var det när det var högsäsong, det var roligt när folket började gå ut och röra på sej, då kom dom alltid och pratade med oss som jobbade bakom restaurangen. När sommaren led mot sitt slut fick jag även hjälpa till att servera gästerna. Herr och fru Larsson som drev restaurangen den sommaren handlade sprit och vin på systemet och när det närmade sej avslutning frågade Lennart Eneman om det var någon flicka som ville bli hembiträde? Jag började där hos dom.

På 50-talet när Viktor Lund blev kommunalråd i Mönsterås tyckte han att Oknö skulle passa till en semesterby där folk kunde hyra ett hus att bo i. Det byggdes många små hus med ett rum med överslafar. Det var ett litet kök där det gick att laga mat, bord och stolar i rummet. Det var kvinnor som fick anställning att städa och se till att det fanns allt som behövdes innan nästa hyresgäst kom. Min moster Elsa fick arbete där också. Oknörestaurangen byggdes ut större efter att det bara hade varit en liten kaffeservering. På sommaren när det var högsäsong och det kom att bli matservering fick moster Elsa börja där med lite av varje bla att diska, det fanns ju inga diskmaskiner på den tiden. Jag bodde hos moster när inte mina föräldrar var på Oknö så hon ordnade att jag fick börja sommarjobba det var flera flickor från köpingen som också fick arbeta där. Jag hamnade i köket där jag fick hjälpa till med lite av varje bla inläggningar och skära upp kött som skulle serveras. Potatis skulle skalas och kokas, sen var det disk. Det började komma så mycket folk att utrymmet började bli trångt så därför fick dom bygga ett snedtak utanför där det blev en bänk att vara på. fortsättning följer. 

När Nynässerveringen började bli poppulär på 50-talet och servering och minigolfen kom i ropet var det många ungdomar som sökte dej dit. Jag fick lov att följa med Maj som var 2 år äldre än mej att gå dit, på den tiden var det bara att gå på grusvägen från Oknö till Nynäs där det var mycket folk mycket bilar som stod parkerade och som körde runt där man förhoppningsvis kunde få åka med en sväng. Det var många som gick ifrån köpingen, lite senare har jag för mej att det blev den gångvägen mot Mönsteråsviken som finns fortfarande. Det var roligt att träffa andra ungdomar som var på serveringen flera av dom känner jag igen fortfarande. Sen skulle man ju gå hem samma väg hem och det kunde hända att det var någon som ville skjutsa oss hem det var alltid några som åkte med, på den tiden kunde flera åka utan säkerhetsbälten i bilen man täkte aldrig på hur farligt och bilarna gick ju inte så fort.