När jag var barn gick både kor och hästar lösa så man behövde inte vara rädd för dom, vi var vana när dom kom nära när vi var ute. Hästarna och korna brukade gå och beta på planen nedanför vårt hus så det gällde att se sej för så man inte steg i någon koskit. Ett minne har jag av att vi kunde höra när tant Linnea ropade från ladugårdsplanen ´Koossorna kom´´ sen hörde man skällerkon komma med dom andra korna upp till ladugården för att mjölkas. Det gick ju inte någon bil till Oknö för att hämta mjölken så vi som gärna ville följa med när mjölkkrukorna skulle köras över i båt till Gårö gick upp tidigt för att få följa med. Efter att ha lämnat krukorna på mjölkpallen kunde vi åka hem med båten tror jag eller om vi väntade på mjölkbilen det är jag inte riktigt säker på.