Jag minns att farbror Bengt var tillsyningsman på Storön, han var och hängde upp flaggorna vid Oknöbron varje morron och tog ner dom varje kväll. Det kom att byggas en liten matservering som Ella Brandt drev och var mycket omtyckt, den var nära campingen. Det fanns även en liten affär i anslutning till serveringn. Lite senare kom det att byggas en affär längre ut på ön som drevs av herr o fru Gunnebrandt, det fanns allt att köpa där. Det kom fler o fler som blev sommargäster på Oknö. Min moster Elsa och några fler fick jobb som städerska att städa efter gäster som hade hyrt dom små stugorna innan nästa hyresgäster kommer.

Före Oknöbron var det en badplats med hopptorn och mittemot blev det en liten kaffeservering som senare byggdes ut till restaurang. 

Min pappa brukade hjälpa farbror Bengt med lite av varje dels för att dom var vänner och för att vi fick bo här. Bengt arrenderade lite hos Berggrens som bodde där Kaffetorpet är nu gården längst ut på Oknö. Jag kommer ihåg när jag fick följa med dit när det var höskörd, farbror Bengt drog slåttermaskin dit efter hästen, sedan slogs gräset ner med slåttermaskin och kanterna med en lie. Vad jag minns så användes hästräfsan till den största delen sen räfsade vi för hand vid sidorna. Sen skulle höet torka så det sattes upp på höhässjan, då fick man hjälpa till att hänga över gräset. Maj var här och berättade att när dom drog med hästen hemifrån åkte vid "tanternas" gräns upp till vägen senare när dom drog slåttermaskinen med traktor fick dom köra runt för att komma upp på vägen som gick till Storön. Det var paus i arbetet med höet så kunde vi äta medhavd mat som för det mästa var smörgåsar. Tänk vilken skillnad det var mot nu mycket jobbigare men minnesvärt.     

Nedanför vårt hus fanns det en badplats som var långgrunt och lätt att komma ut en bit i vattnet. Mamma lärde mej att simma, det var skönt att klara av att röra sej i vattnet. Det fanns en stor sten en bit ut som man kunde simma till och ställa sej på. På den tiden fanns det inte någon vass som skymde kanterna mot holmarna strax utanför vårat. Vi brukade simma från strankanten vid vår brygga och rakt över mot holmen Rödgrundet och tillbaka. Millan och jag simmade mycket och länge mellan bryggan och badpatsen, hennes läppar var precis blå men vi gick inte upp ur vattnet ändå. Ja brygga det var inte så mycket till det för det var två stora stenar med ett bräde mellan och en påle nedslagen att fästa repet till båten i.