Nedanför vårt hus fanns det en badplats som var långgrunt och lätt att komma ut en bit i vattnet. Mamma lärde mej att simma, det var skönt att klara av att röra sej i vattnet. Det fanns en stor sten en bit ut som man kunde simma till och ställa sej på. På den tiden fanns det inte någon vass som skymde kanterna mot holmarna strax utanför vårat. Vi brukade simma från strankanten vid vår brygga och rakt över mot holmen Rödgrundet och tillbaka. Millan och jag simmade mycket och länge mellan bryggan och badpatsen, hennes läppar var precis blå men vi gick inte upp ur vattnet ändå. Ja brygga det var inte så mycket till det för det var två stora stenar med ett bräde mellan och en påle nedslagen att fästa repet till båten i.