På 50-talet när pappa skulle fiska upptäckte han att om man utgick från ön ekleskär och mot Öland så kunde man fiska fritt i en kil där för mot Tokö och Oknös land där det var fiskeförbud på deras vatten så där kunde man inte fiska. Pappa rodde och höll i kastspöt i ena handen så det ryckte i linan, han kunde fånga gäddor och abborrar på det viset, jag var också med och fiskade. Nu var det så att vår båt VAJ hade varit en livbåt på något större fartyg så båten hade legat på sjöbotten och tagits upp så den var gammal och stor med 2 årpar tung att ro. Båten började läcka mycket i aktern men pappa var som han var, han sågade av aktern samt spikade bräder rakt över så aktern var inte spetsig utan rak. Jag har fått höra av Arne som är äldre än jag att pappa hade försökt täta båten med cement innan fast det hade ju inte fungerat så därför sågade han av aktern. Vidare har jag ett minne att pappa hade fått låna en aktersnurra av Valdemar som var lite hjälp med att kunna köra båten men det kan inte ha varit så lätt eftersom VAJ var tung. 

Ramsöspången som var mellan Lillön och Ramsö var byggd på 1930-talet och bestod av en ställning där det låg 2 bräder bredvid varandra samt ett räcke med rep emellan att hålla sej i. Jag pratade med Eivor Krùger som berättade att det var flera gånger dom hade cyklat ner i sjön när dom skulle cykla över. Krúger hade en sommarstuga längst ut på Ramsö och dit åkte dom med båt från Timmernabben så för att kunna åka över mot Oknö och Mönsterås var dom tvugna att ha cykel. Vi brukade vara bjudna till Krúgers på kaffe på sommaren då fick vi gå på en stig dit ut bland trädrötter och grenar men det gick så bra. När jag var barn brukade jag gå till spången och fiska man satt uppe på brädorna och mette med ett spö som pappa gjort av en gren och en lina med krok i änden, det var ju lite strömt vatten som rann mellan öarna så men fick en liten fisk då och då. När det var lågvatten kunde man gå över spången till Ramsö och sedan gå över till Krokbirken där man annars var tvungen åka båt från Lillön för att komma dit. 1982 var det ungdomar från Lions som byggde en bättre bro över till Ramsö, deras namn är inristade på bron. Nu är bron mycket stadigare än förut.       

På bilden till vänster är det pappa Einar och den andra Bengt Gustavsson.

På bilden längs till vänster Linnea, min mamma Wega, tant Inga med sina barn Ingbritt och Rolf, Anneli Aronsson

När familjen Blomdals hade installerat sig på ön Krokbirken 1959, bjöds det på kräftskiva.

Jag kunde tyvärr inte vara med, eftersom jag denna dagen jobbade på Oknörestaurangen.

Det var så många som skulle komma, att farbror Bengt fick köra två vändor med motorbåten, 

från Johanssons brygga. Pappa Einar rodde med vår träbåt Vaj, när han skulle hjälpa mamma ur båten

så tappade han henne så hon trampade i vattnet.

Det bjöds nog på lite av varje förutom kräftorna     

  Pappa farbror Bengt och "Kutas" fiskade mycket och 1956 var det ett riktigt bra år att lägga nät och fiska strömming så det är en bild som är med på bloggen när dom håller på att plocka ur näten. Jag kommer ihåg när jag stod och tittade på, eftersom vi inte kunde ta hand om allt fick dom dela ut fisk till grannar. På den tiden fanns det ju ingen frys utan det blev till att tillreda och salta in eller steka osv. Det var mycket fisk att äta gott tyckte jag i alla fall. Bilden är när dom håller på med strömmingen nere vid farbror Bengts fiskebod och brygga.  

Mitten av 1950-talet var det några släktingar till Aronssons som byggde en stuga på ön Krokbirken. Vad jag minns hade dom två barn som hette Karin och Rolf det var inte några som jag lekte eller var ihop med. För att komma till ön var man tvungna att ha båt för att komma dit. Efter några år ville dom inte fortsätta vara kvar på ön. Pappa fick veta att det var ledigt där ute och eftersom vi hade ett par grannar ifrån Blomstermåla som ofta brukade vara och hälsa på hos oss när vi var på Oknö berättade pappa om att det var ledigt på ön, dom hade ju sett den när promenaderna hade gått till Ramsö. Så det blev att Sture och Ann-Marie Blomdal kom att överta huset på Krokbirken. Det var roligt så 1959 övertog de och flyttade in på sommrarna på ön. Det finns ett foto från den tiden där Ann-maries föräldrar är med också.    

Nu när ångbåtsbryggan var byggd började det att gå färjor till Öland fram och tillbaka och därefter blev det att varannan tur gick till Timmernabben. Jag minns att ca 1957 åkte pappa, jag och Rolf Johansson som bodde granne med oss på sommaren över med färjan till Borgholm, det var ju jättespännande. Vi landade i Borgholm sedan gick vi en stig så vi kom upp till slottsruinen och kunde gå runt där för att utforska lite om hur det hade sett ut när den var ett slott. Vi hade matsäck med oss som vi kunde stanna och äta. Innan båten gick hem kunde vi gå runt lite i Borgholm för att titta lite i affärerna för det var ju lite skillnad hur det var mot hemma. Kommer inte ihåg om det var något speciellt som inhandlades, tyvärr. Lite längre fram i tiden några år senare kommer jag ihåg att vi åkte över på marknaden i Borgholm, men det var då de.     

På mitten av 50-talet kom det en massa militärer från Ing-2 i Eksjö för att bygga en brygga ute på Storön. Vi ungdomar brukade gå dit ut för att titta på, det var ju en massa unga killar som var där och jobbade. Det byggdes en brygga som fortfarande finns kvar men nu är det ju ingen båttrafik som går där längre. Jag minns att efter bryggan hade byggts kom det vara bryggdans där ute, det sattes upp räcken för att ingen skulle ramla i vattnet (vad jag vet var det ingen som gjorde det). Jag har för mej att det såldes dansbiljetter, men det kanske inte var så för jag dansade ju inte själv. 1957 stod pappa, mamma och jag och tittade på ute vid bryggan, det var ju inte upplyst så när vi tittade upp mot himlen såg vi att det kom ett ljust föremål som for över himlen vi undrade vad det var? Det var en sputtnick (en rymdkapsel utsänd från Ryssland) fick vi veta senare. Det var ju ovanligt att få se något sådant, pratades mycket om efter det.  

När båda gårdan var sålda behövdes en riktig väg som skulle gå förbi, därför byggdes det en bredare väg mot Lillön. Den gick förbi båda gårdarna och efter Västerviken där det byggdes hus 1964 och vidare av ett par hus till. Vägen gick inte runt vid kröken mot Ramsö från början utan jag tror att den byggdes från vägen till Storön en bit som sedan byggdes ihop så det gick runt Lillön. Det var många hus som tillkom i mitten på 1960-talet. Det var popppulärt att bo på Oknö. Många bor fortfarande kvar som åretruntbooende eller bara som sommarboende. Enligt hörsägen från en som är född på Lillön hette inte vägen Ramsövägen 1963 utan namnet tillkom efter det. Själv bodde jag på Oknö bara på sommaren och då sa man att vi bodde på Lillön.