Det blir fler och fler som kommer att bo på sommaren på Oknö. 1956 flyttade en familj från Nässjö till Lillön, han var byggmästare och hade arbetare med sej som satte upp huset snabbt. På den tiden var det inte någon väg till oss eller dom så för att komma till deras tomt fick vägen gå över Edmans. Hadar Johanssons familj blev våra närmaste grannar, familjen bestod av man och fru samt en son och dotter som var 3 år. På den tiden var man ihop och fikade med varandra. Storön växte också fort det byggdes många små hus till uthyrning på sommaren. Vägar byggdes kors och tvärs på ön det var nästan att man inte kunde hänga med. På Lillön där vi bodde brukade det vara lekar mm hos oss nere på Släta som dom sa för det var en öppen plats nere vid sjön där hästar och kor hade gått och betat. Pappa hade satt upp en lång bänk som dom vuxna brukade sitta på medan vi barn brukade tävla mot varandra och sedan t ex hoppa i och bada. Det var en sten en bit ut i sjön som var roligt att hitta och kunna ställa sig upp på. Vid midsommarafton var det fest på kullen med misommarstång och ringlekar. Kullen var vid Engströms nära nuvarande Lillöbadet. Kullen finns inte längre det går en väg rakt igenom kullen som vi sa. Det brukade vara både gamla och unga som samlades och hade roligt. Ramsövägen fanns inte då utan vägen gick nere vid sjön och upp vid bonngården. Det gjorde inget att det inte var någon riktig väg allt var bara roligt alla var glada.                  

Det var en stor brand i Blomstermåla det som hände mycket brann upp förutom ladugårdarna och skogen. 1 kvinna dog när hon fick se elden på nära håll och en man blev påkörd när han skulle gå över vägen från sitt hus. Det var en pojke som tjuvrökte och tappade gnistor i det torra gräset som startade branden. På natten när pappa kom tillbaka till Oknö och provade starta bilen gick den igång direkt, han sa att hade den gjort det när han skulle åka från början hade han nog kört ihjäl sej. Mamma följde med hem men jag kunde inte ville inte se där det brunnit. Jag fick bo hos Edmans. Branden startade på söndagen jag åkte inte hen förrän på torsdagen. Mamma servade brannmän och övriga med dricka och annat. När jag kom hem kunde jag inte titta åt den nedbrunna skogen. På Oknö visste vi alltid efter det vart mon i Blomstermåla låg det var en tall som var hög vilket var riktmärket.   

Vi bodde på Oknö på sommaren 1955 som var härlig och varm. Min kusin Rune bodde hos oss och vi skulle bada i sjön.

Pappa skulle precis gå i vattnet när han fick se att det kom upp en rök på andra sidan vattnet och skogen. Det blinner

jag måste höra efter var. Han gick upp till bonngården men hann inte in utan Bengt kom och mötte honom och sa att Tilbert hade ringt (det fanns inte så många telefoner på den tiden) han hade sagt att det brinner på mon och att pappa skulle komma hem, men han skulle inte ta med några kvinnor eller barn utan ta med några män. Pappa kom hem och skulle starta bilen men det kom inte ett ljud ur den. Vi skulle skjuta på för att den skulle starta, mamma hade bara svept om sej ett badlakan så det gled av (alltså stod hon där naken) men det var ju kris. Bilen startade inte så jag tror att Cedergren körde. När dom kom till Blomstermåla gick pappa från vägen över trädgården och järnvägen det rök så han kunde inte se vårt hus förän han var framme och kunde känna med handen att det var kvar. Ja huset är ju kvar men garaget har nog brunnit upp men så var det inte, det andra uthuset med vedbod och dass hade också klarat sej. Vi hade tur elden hade gjort ett hopp över vårat och fortsatt på andra sidan. Det var bara lite nere vid järnvägen och lite på ett annat ställe som brunnit. Det hade brunnit ett stort område på den sidan och sedan hade det hoppat över till en ludugård som hade halmtak det var 3 ladugårdar som brann ner till grunden, jag tror inte det var några djur inne.     fortsättning följer.

Eftersom vägen nere vid sjön blev svårt att köra när det var högvatten så fick pappa lov att göra en ny väg genom skogen så vi lättare kunde komma närmare huset. Jag brukade gå och fiska vid Långrvass då fick jag gå runt åkern mitt emot där vi bodde för att komma ner till vattnet på andra sidan där vi bodde. Det fanns ju inga hus där på den tiden. På söndagsmorgnarna brukade pappa farbror Bengt och Arvid Karlsson (rörkalle) ta upp långreven som dom lagt i kvällen innan. Pappa kokade kaffe när dom kom hem sen satt dom utanför och drack, mamma och jag låg och sov sen vaknade vi av att farbror Bengt skrattade sitt härliga höga skratt. Dom fick alltid en massa ål så det blev kokt ål och potatis till  middag. Det fanns mycket fisk utanför i vattnet minsann på den tiden. Arthur Krúger från Timmernabben hade fiskerätten utanför Lillön han hade sin fiskebåt vid Bengts brygga dom hade likadana båtar men motorerna lät olika så man hörde vem som körde förbi. Krúger hade sitt sommarhus längst ut på Ramsöudde så dom åkte hem på vattnet till Timmernabben. När vi hade främmande skulle dom alltid gå över spången över till Ramsö och gå ut till udden och se ut mot Öland. När dom hade mjölkat hämtades inte någon mjölk på Oknö utan dom fick köra med båten över till Gårö där mjölkbilen kom och hämtade den. Det var roligt att gå upp på morron för att följa med båten över till Gårö då var man inte trött minsann.  

Det blev fler hus som kom till efter Edmans nästa hus som byggdes efter dom var Sjökvist från Fliseryd därefter kom Aronssons och Cedergren även dom från Fliseryd. 1952 tog pappa körkort och köpte sig en Chevrolet 1932 års modell. Vi körde fortfarande ner mot sjökanten och gick upp mot vårt lilla hus. Pappa tyckte att vi skulle ha ett lite större hus så vi åkte ner till Ålem och köpte bräder sen byggdes det till ett rum lika stort som det första. Det blev 2 våningsängar så vi kunde ha det första rummet till en soffa bord och stolar. I början på 50-talet så började det byggas ut på Storön när Viktor Lund blev kommundirektör så vägarna till Oknö blev bättre lättare komma hit. Vi träffades och var ihop med de som bodde här då det hade fötts en liten pojke till på bonndgården (Lennart) Vi brukade gå upp till gården och köpte mjölk. Tant Linnéa brukade ropa på korna när det var mjölkdax för kossorna och hästarna gick lösa på ön och kom när hon ropade på dom. Mamma brukade följa med Pappa när han åkte och jobbade på morron och öppnade grindarna det fanns 2 grindar över vägen, 1 vid Gustavsson och 1 vid tanternas (som vi sa) sen gick hon hem och plockade smultron som jag fick till frukost när det var den årstiden. Det var tider det!!!     

Bengt "på Oknö" och min far Einar

Bengt & Linnea med fyra av sina fem barn

Vi byggde sommarstugan 1949 jag var bara 6 år så jag minns inte så många detaljer men det var så nytt för mej och roligt vilket gör det ändå minnesvärt. Min pappa var mycket för att pröva nya saker han var ju reparatör på Norrbacken där han kunde få pröva sina ideér och göra allt så det kunde fungera på fabriken. När så Egbert Jonsson visade pappa den nya påhängsmotorn till cyklen så måste ju pappa prova att ha en sådan. Det var ju bra då kunde han ju åka och bygga på stugan för det gick ju fortare att köra dit. Egbert påsod att pappa var den första som hade moped i Ålems dåvarande kommun. Mopeden som hette Kuli fick dom så småningom inte fortsätta tillveka för dom kunde fixa så den gick i 60 km hastighet det var ju farligt på en vanlig cykel. 1950 började dom bygga ett hus en liten bit från vårt, det var pastor Paul Edman med fru Florence och barnen Milly 4 år, Hans 2 år. Det var spännande så vägen blev ju lite bättre när det var fler som körde där dom hade ju bil. För att vi skulle kunna förvara maten var vi ju tvugna att ha en källare jag kommer faktiskt ihåg när pappa och jag rodde iväg med båten till Storön och hämtade sand så pappa kunde mura en källare som vi hade i många år, en liten med en grön dörr att öppna med nyckel. Han murade en kulle över och planterade murgröna som klängde över. Denna eländiga murgröna lever fortfarande och slingrar sig överallt. 

1948 föddes ytterligare en pojke hos Bengt Gustavssons han hette Sven och vi kom igen till Lillön för att tälta denna gång lite längre norrut på samma sida av ön. Pappa och farbror Bengt fiskade ihop dom tyckte det var mycket roligt. Bengt tyckte att vi skulle bygga ett litet hus nära udden vid Västerviken för han tyckte det var trevlligt att gå ut och bara sitta och ha det skönt där ute. Sagt och gjort det bestämdes en plats att bygga på. Jag kommer inte ihåg så mycket var ju inte så gammal utan har fått berättats för mej. Det sattes ut stenar och byggdes reglar, tydligen sågade pappa till masonitskivor hemma gjorde ställning på cyklen och cyklade ut till Oknö med dom och byggde upp huset. Hur i hela friden det gick till begriper jag inte. Huset blev fyrkantigt med dörr och ett litet fönster. Året var nu 1949 och jag var 6 år. Vi fick plats med 2 sängar ett bord mellan. Det var ett litet bord i ena kanten där det var ett spritkök som vi lagade mat på. Utanför dörren fanns en liten murad trappa och en uppsatt ställning där vi hade ett vattenkrus på. Under en gran bredvid huset hade pappa byggt ett bord där det var ett diskställ så det gick diska. Vi fick åka från vägen vid västerviken på gräset genom skogen för att komma till vårat hus fanns ingen väg dit. Ute byggde pappa bord och bänkar vi kunde sitta på. Vi hade en båt som hette VAJ det var en livräddningsbåt som hade hittats på sjöbotten var stor med 2 par åror. Att den hette VAJ berodde på att vi ägt den tillsamman med Villberg, Andersson och Johansson när vi hade ett hus ihop i Kråkebäck tidigare.