Den första lilla gården man kom till på Lillön ägdes av änkorna till fiskarna som bodde där, man kom dit efter att ha öppnat den första grinden när men kom till Lillön sen gick vägen nära sjön där det var träd och buskar framför huset som tillhörde gården där tanterna bodde som vi sa. Vi var där och hälsade på ibland. Efter att farbror Bengt sålt sin del av Lillön till kommunen i början på 1960-talet ville dom även köpa tanternas gård också. Det var 3 flickor efter som skulle dela på gården. Tant Anna och tant Stina ville behålla en tomt vid Västerviken efter där dom var födda medan tant Elin behöll pengarna i stället. Det byggdes ett hus på varje tomt, Stina sålde sitt hus när hon blev äldre medan Annas barn brukar bo i huset på sommaren, även tant Anna brukar vara på Oknö ibland. Efter att kommunen köpt gården kom det att byggas en väg närmare huset där tanterna hade bott, det blev flera tomter där fritidshus byggdes.     

  På Bengt Gustavssons gård på Lillön var det alltid full aktivitet med skötsel av allt som hör en gård till. Det skulle sås olika saker på åkrarna sedan skulle det skördas, det var full fart där både vuxna och barn hjälptes åt. Här kommer några bilder från 1958 där man hade en traktor till hjälp med skördandet. Personer på bilden är Bengt, Linnea, Maj, Valdemar, Sven o Lennart. En bild är när dom samlar ihop säden med räffsor till nekar och sätter upp till såtar. Det är samma personer på båda bilderna.

När jag var barn gick både kor och hästar lösa så man behövde inte vara rädd för dom, vi var vana när dom kom nära när vi var ute. Hästarna och korna brukade gå och beta på planen nedanför vårt hus så det gällde att se sej för så man inte steg i någon koskit. Ett minne har jag av att vi kunde höra när tant Linnea ropade från ladugårdsplanen ´Koossorna kom´´ sen hörde man skällerkon komma med dom andra korna upp till ladugården för att mjölkas. Det gick ju inte någon bil till Oknö för att hämta mjölken så vi som gärna ville följa med när mjölkkrukorna skulle köras över i båt till Gårö gick upp tidigt för att få följa med. Efter att ha lämnat krukorna på mjölkpallen kunde vi åka hem med båten tror jag eller om vi väntade på mjölkbilen det är jag inte riktigt säker på.

Pojkarna heter Sven, Lennart Bengtsson och Hans Edman 

1958

På den tiden när vi började åka till vår stuga på Lillön gick vägen förbi huset där farbror Bengt med familj bodde och över ladugårdsplan och vidare mot Lillön det var bara två hjulspår med gräs emellan. En liten väg gick ner till höger och en sjöbod och en brygga där hade farbror Bengt och Valdemar sina båtar förtöjda. Vägen från ladugården gick ner mot Västerviken där en väg gick till vänster med hjulspår mot andra sidan av ön enligt min minnesbild. Sedan var det en väg rakt fram där vi åkte och svängde in på vår tillfälliga väg där pappa sågat ner träd och gjort en väg till vårt hus. Vägen med hjulspår gick vidare förbi en åker på vänster sida och en skarp krök  mitt emot där Edmans och de tre nya hus som byggts därefter sedan gick vägen med bara hjulspår mot Ramsö. Det sista huset som var Cedergrens på deras brygga står det 1956 att den byggdes.   

Jag minns att farbror Bengt var tillsyningsman på Storön, han var och hängde upp flaggorna vid Oknöbron varje morron och tog ner dom varje kväll. Det kom att byggas en liten matservering som Ella Brandt drev och var mycket omtyckt, den var nära campingen. Det fanns även en liten affär i anslutning till serveringn. Lite senare kom det att byggas en affär längre ut på ön som drevs av herr o fru Gunnebrandt, det fanns allt att köpa där. Det kom fler o fler som blev sommargäster på Oknö. Min moster Elsa och några fler fick jobb som städerska att städa efter gäster som hade hyrt dom små stugorna innan nästa hyresgäster kommer.

Före Oknöbron var det en badplats med hopptorn och mittemot blev det en liten kaffeservering som senare byggdes ut till restaurang. 

Min pappa brukade hjälpa farbror Bengt med lite av varje dels för att dom var vänner och för att vi fick bo här. Bengt arrenderade lite hos Berggrens som bodde där Kaffetorpet är nu gården längst ut på Oknö. Jag kommer ihåg när jag fick följa med dit när det var höskörd, farbror Bengt drog slåttermaskin dit efter hästen, sedan slogs gräset ner med slåttermaskin och kanterna med en lie. Vad jag minns så användes hästräfsan till den största delen sen räfsade vi för hand vid sidorna. Sen skulle höet torka så det sattes upp på höhässjan, då fick man hjälpa till att hänga över gräset. Maj var här och berättade att när dom drog med hästen hemifrån åkte vid "tanternas" gräns upp till vägen senare när dom drog slåttermaskinen med traktor fick dom köra runt för att komma upp på vägen som gick till Storön. Det var paus i arbetet med höet så kunde vi äta medhavd mat som för det mästa var smörgåsar. Tänk vilken skillnad det var mot nu mycket jobbigare men minnesvärt.     

Nedanför vårt hus fanns det en badplats som var långgrunt och lätt att komma ut en bit i vattnet. Mamma lärde mej att simma, det var skönt att klara av att röra sej i vattnet. Det fanns en stor sten en bit ut som man kunde simma till och ställa sej på. På den tiden fanns det inte någon vass som skymde kanterna mot holmarna strax utanför vårat. Vi brukade simma från strankanten vid vår brygga och rakt över mot holmen Rödgrundet och tillbaka. Millan och jag simmade mycket och länge mellan bryggan och badpatsen, hennes läppar var precis blå men vi gick inte upp ur vattnet ändå. Ja brygga det var inte så mycket till det för det var två stora stenar med ett bräde mellan och en påle nedslagen att fästa repet till båten i.

I vårt lilla hus på Oknö var det ingen ström utan battteri så hade en liten tansistorradio. Vi fick använda fotogenlampor  och ljus för att ha lyse. Vi hade ett spritkök i köket där mamma lagade mycket mat och kokte kaffe på men det fungerade jättebra. Det var ju vägen pappa hade byggt vilken gick nästan fram till vårt hus där stod vår bil och dit kom folk för att hälsa på. Midsommar 1959 kl 04.00 skulle Ingmar Johansson möta Floud Paterson i en boxningsmatch, det kom flera människor till oss för att lyssna på vår transistorradio när matchen utsändes. Det gick väldigt fort när Ingmar slog ut Floud kommer inte riktigt ihåg hur många ronder det var för Ingmar att bli värdsmästare. Sen var det bara att gå hem igen, fast det var ju ljust så det var nog inte så många som kunde inte lägga sej, lite snopet att det gick så fort med matchen vi hade nog trott att det skulle ha hålla på längre.