När Ramsövägen kom till och det började var fler bilar och människor som rörde sej på Lillön kom det att behövas mer varor, det var inte alla som kunde åka in till Mönsterås för att handla. På bondgården brukade vi kunna gå och köpa mjölk. Det började gå en drickabil som vi kunde köpa lite läsk och öl, sedan började det att komma en bil där man sålde lite olika varor som kött, mjöl mm. Det var rena lyxen som man kunde gå ut till vägen och handla. Det kom även en brödbil från Br Nelsson med färska winerbröd och kakor. Vägen gick inte runt utan bilarna fick vända och köra tillbaka. Jag kommer ihåg när pappa kom hem en morgon och hade varit och plockat Linnéablommor som fanns på andra sidan av ön innan Ramsövägen gick runt. Det fanns även Linnéa på Storön påstod någon.       

Efter att farbror Bengt sålt lillön till kommunen börjades det att bygga nya vägar kors och tvärs på Lillön. Storön blev det också mycket nya vägar. Kommunalrådet Victor Lund körde igång med att Oknö skulle bli ett nytt turistparadis. Själv byggde han en sommarstuga vid nuvarande Mannegrundsvägen korsningen Ramsövägen (om jag minns rätt) Det byggdes 2 sommarstugor som kallades Danskstugorna som var meningen skulle vara ett byte med danskar som ville semestra i Sverige. På storön byggdes det många små stugor som hyrdes ut till turister, Det var ett rum med våningsängar och ett litet kök. Tror det var några hus som var lite större. Många turister kom för att bo här på sommaren. Det kom att blir en camping där många tältade samt en matservering. I många av de små stugorna målade den lokala konstnären Folke Lundgren vackra bilder på väggarna som troligen är kvar hos dom som behållt stugorna nu när det byggts större hus på tomterna. På Lillön kom det att byggas 5 lite större sommarstugor som såldes, dom ligger vid Ramsövägen. Det var så mycket som hände på kort tid helt otroligt!!!! 

Måste berätta när min pappa tyckte att vi skulle ha en egen brunn att hämta vatten ur. Han gick runt med en slagruta för att märka var det gick en vattenåder, Det är märkligt att den kan känna var denna åder är, men jag har själv prövat. När han sedan märkte var det var som bäst började han gräva, när det blev för djupt för att räcka ner satte han i en stege sen fick jag klättra ner och gräva och skicka upp sand till honom. När det var tillräckligt djupt satte han över en cementring. Därefter var det för honom att såga ner en gran (tror jag att det var) sen skala av barken, vidare att bygga upp en kraftig klyka som han kunde hänga den skalade granen över. Den tjocka änden på granen längst ner mot marken som motvikt, i den andra änden blev det en krok att hänga en hink på för att ta upp vatten. Sedan var det ett rep som gick längs granen så det blev som en hävert när man sänkte ner hinken och skulle ta upp den igen. Visst fick vi vatten men jag kommer inte ihåg hur gott det var men till matlagning och annat var det bra och skönt ha egen brunn.    

En av de stora händelserna på sommrarna var när farbror Bengt fyllde motorbåten med folk och vi åkte över Mönsteråsviken till andra sidan för att plocka blåbär. Vi hade med oss hinkar och andra burkar att plocka bär i. Det var matsäck som skulla räcka hela dagen, sen var det bara att plocka bär på den tiden fanns det inga bärplockare utan det var händerna som gällde. Vi som barn tyckte det var jättekul och hade roligt var blå överallt, sen var det gott med medhavad matsäck då vi samlades alla och åt sen var det bara att fortsätta att plocka. Det skulle vara fullt i alla medhavda kärl innan vi skulle åka hem. Nu för tiden är det så mycket hus byggda så blåbärskogen är det inte lika lätt att komma åt fast det finns ju mycket fortfarande. Skogskyrkogården ligger mitt i skogen det ser man på allt blåbärsris. Hemvägen med alla trötta och glada nöjda plockare var toppen. Sen var det att rensa bären sylta och koka saft, fanns ingen frys på den tiden. Jag kommer ihåg att mamma hade bakat en rund sockerkaka med hål i mitten där hon fyllde med bär sen grädde på, det var jättegott. Vi fick skrubba oss länge innan den blå färgen på händer och ansikten var rena, kläderna hade ju också blivit nerkladdade.      

Vi hade ju inget vatten och ingen källare när vi byggde vårt lilla hus på Lillön l949-50. Vatten hade vi med oss i en stor glasflaska med kork en som man köpte kolsyrat dricka i. För att få i vatten från en handpump genom det lilla öppningen fick på flaskan blev det att pumpa försiktigt så vattenstrålen kom i flaskan. Pappa tyckte att vi skulle ha en källare för att bevara maten i som var lite kallare. Jag och pappa rodde med båten under spången till Ramsö och över till Storön där det fanns en grusgrop (mest bara sjösand) som vi tog i hinkar med hem. Pappa grävde en grop och murade upp en liten jordkällare. Det blev en liten grön dörr med en nyckel. Sen skulle det vara murgröna som växte över tyckte min driftiga pappa, han visste att det fanns i Vitesten så vi åkte dit och hämtade några slingor sådant. Det fungerade bra med den källaren och (denna eländiga murgröna) växer fortfarande 2015 både under det gamla lilla huset och sprider sej lite runt nära där källaren var. Eftersom huset var litet fick vi vara ute och diska mm. Det byggdes en bord under en gran nära huset som fick vara diskbänk. Tvätta blev i sjövatten, det gick ju bra vattnet var mycket renare då inga utsläpp som förorenade. 

Det var en väg som Idrottsvägen (tror jag) nuvarande Mannagrundsvägen som gick från nuvarande Lillöns badplats och tvärs över och ut mot Strandavägen. Det brukade vara lekaftnar på dåvarande idrottsplatsen. Maj och jag gick från bonngården och tvärs över skogen på en skogsväg som kom fram vid idrottsplatsen. Den vägen kom så småningom bli Oknölundsvägen. Vi var många ungdomar som träffades och dansade lekte och hade roligt. Bengt Gustavsson sålde Lillön till Kommunen ca 1960 och lite senare såldes den delen innan också så det blev kommunen som ägde hela Lillön. Det började byggas vägar kors och tvärs, tomter planerades och sommarstugor byggdes. Det blev allsång och lekar vid Strandaparken där det samlades mycket folk och även vill jag minnas mitt emot kontoret vid nuvarande rondellen. Millan berättade att det var ju ingen postutdelning förr utan när dom skulle hämta post fick som gå till kontoret för att få sin post dom var här hela sommaren annars bodde dom i Nässjö. Vi hade ingen post till Oknö utan den kom hemma i Blomstermåla.    

    Början på 1950-talet när vi var på Oknö tyckte jag att det alltid var fint väder och man alltid var ute och gjorde allt som skulle göras, åt ute lekte umgicks med vänner. Tyckte det kom många och hälsade på, det var inte så vanligt att men hade sommarstuga på Oknö. När jag fyllde år i juli var det alltid en massa folk som kom, grannar och släktingar från Nynäs m fl. Vi hade ju vår båt VAJ som det gick att åka ut med. På min 10-årsdag hämtade pappa klasskamrater och kompisar från Blomstermåla och farbror Tilbert körde en bil, på den tiden kunde man åka många i bilsätena utan bälten. Vi var många som kunde leka och bada, konstigt nog var det som vanligt fint och soligt väder. När sedan pappa körde hem barnen och dom skulle packa ur väskorna i bagaget stod pappa och höll i sej i bilen när en flicka slog igen luckan så pappa klämde fingrarna, naglarna på 2 fingrar lossnade men han slet loss dom och slängde iväg. När dom senare växt ut och han klämde sej på jobbet skickades han till läkare.

Jag lärde mej att simma tidigt på sommaren eftersom min mamma kunde det, pappa kunde inte simma men eftersom han var stor och stark bar han mej på sina axlar så vi kunde gå mellan öarna utanför vårat, helt otroligt nu när man tänker efter men jag kommer ihåg det <3

Nu när vi har 2 rum i vår lilla stuga på Oknö tyckte pappa att skulle ha en soffa också, han hade ropat in 1 ovalt bord och en soffa efter fru Uddenberg i Blomstermåla. Eftersom han nu hade bil 1 chevrole 32 års modell så lastade han in soffan (hur begriper jag inte) det var en 2-sits i bilen jag fick följa med och åkte till Oknö. När vi skulle bära in soffan var dörren för smal men det var inga som helst problem, pappa tog en såg och sågade av bakbenen så gick det att bära in den sen var det bara att spika dit en bräda bak på benet så höll det ihop. Så är det fortfarande och den har flyttats många gånger sedan dess. Det var alltid en massa folk som kom och hälsade på det var inte så vanligt med sommarstugor på Oknö. Visserligen hade det ju börjat byggas på Storön. Pappa satte upp bänkar och bord lite enkelt som vi kunde stitta på när det kom främmande. Det var alltid  fint väder tyckte jag i allafall när det kom en regnskur gick man in sen var det att gå ut igen.